Den nuvarande kyrkan ersatte en medeltida kyrka som låg i närheten. Den gamla kyrkan var en enkel rektangulär stenbyggnad utan torn helgad åt S:t Olof. Dess innerväggar var försedda med målningar, som överkalkades vid en reparation på 1700-talet. Den 29 maj 1876 påbörjades rivningen av kyrkan utan att tillstånd inhämtats. Kyrkan var så robust byggd att man till slut fick spränga bort den. Projektet hemlighölls ända till verkställandet, eftersom man befarade våldsamma protester från församlingsborna mot sprängningen.

Nuvarande kyrka började byggas 1876 och invigdes den 12 september 1880 av biskop Lars Landgren. Stilen är delvis nyklassicistisk med kolonnprydda gavlar liknande ett grekiskt tempel och med ett ljust och luftigt kyrkorum. Innertakets nuvarande takkupol tillkom vid en renovering 1923.

År 1998 utsågs Själevads kyrka  till Sveriges vackraste kyrka av tidningen Året Runts  läsare. Från den åttkantiga kyrkan har man utsikt över Själevadsfjärden och Moälvens dalgång. Kyrkan är en populär vigselkyrka och har ett rikt musikutbud med många konserter under året och flera aktiva körer.

Själevadssmycket, i folkmun ”Själa-smycket”, är ett utsökt stilrent och tidlöst smycke,  som Själevads Hembygdsförening låtit framställa. Smycket finns i många olika utföranden; som halskedjor i silver eller tenn, armband, brosch, örhängen och t.om. manchettknappar.

Förebilden till det ingraverade, symmetriska kors som finns på smycket är korset (av vilka det fanns två!) som fanns på den gamla medeltida kyrkan, som revs på 1870-talet för att ge plats åt en ny och större kyrka. Det ena av dessa kors har fått utmärka den plats där den gamla medeltidskyrkan, helgad till S:t Olov, stod (ses vid uppfarten till Själevads kyrka) och det andra är uppsatt på Lillkyrkan i Gullänget.

Smycket representerar således Själevads månghundraåriga historia, alltsedan kristnandet Nolaskogs.